tisdag 28 februari 2017

En liten tjuvtitt inför regionstyrelsen imorgon.




Där, tredje platsen från vänster, tänkte jag sitta imorgon då det är Regionstyrelse. Månadens höjdpunkt.
 
568 sidor handlingar - det är mycket att läsa på. Årsredovisningar för vården, ombyggnad av sjukhusentrén, förslag på ny flygskatt och utvärdering av länets Hälsocenter, för att ta några exempel.
 
9 föredrag om bl a sjukvårdens utmaningar och länets digitala agenda får vi lyssna på först. Från kl 9-14.20. Det gäller att försöka hålla hjärnan fräsch inför de politiska diskussioner och beslut som kommer sedan.
 
23 ärenden är det närmare bestämt på föredragningslistan. Om det är något särskilt jag kommer ta upp? Så klart. Finns massor med spännande saker bland de 568 sidorna, exakt vad, säger jag inget om idag :)
 
Vem är det som håller i ordförandeklubban nu igen?  Det är en av de allra vanligaste frågorna i valrörelsen, tyvärr. Svaret är Denise Norström (S).

Vi brukar vara ungefär 30 personer i rummet. Både tjänstemän och politiker. Majoriteten sitter på ena sidan bordet och oppositionen mittemot, på bestämda platser.

Bara det där med klädvalet kvar. Har som vanligt absolut ingenting som passar.
 
 

/M


söndag 26 februari 2017

Känslan när man tittar in i ett par blanka, slitna ögon

 
 
 
Jag har också varit mycket sliten några perioder i livet, precis som de flesta andra.
 
Jag vet hur det känns.
 
För ett tag sedan träffade jag en person över en kopp kaffe. Ett fint och viktigt samtal, men att titta in i ett par så blanka trötta ögon är svårt.
 
Tyvärr är det inte ovanligt att jag tittar in i ett par så trötta ögon. Det har varit en vän, någon jag träffat på affären, någon ur personalen, en arbetskamrat eller en granne.
 
Vad vill man höra i ett sådant läge från en medmänniska?
 
Jag har utgått från hur någon som inte kände mig sa till mig:
 
Du är väldigt trött. Du behöver vila.
Hur vet du det?
Det ser jag på dig.
 
Jag tyckte det var så konstigt att en människa jag aldrig träffat förr, kunde se det så fort. Men det var skönt. Det var någon som såg. Någon som förstod. Det hjälpte mig förstå allvaret och därmed vila.
 
En kram. Ett leende. Ett jag ser hur du mår. Och en uppmaning. Det gjorde stor skillnad för mig.
 
Det är det bästa jag kan komma på att skicka vidare när jag ser ett par så slitna ögon. Och där gråten är nära.
 
Hur gör du?
 
 

/M
 
 
 

fredag 24 februari 2017

En upp och ner vecka - men varm i hjärtat att de gamla serveras varm choklad med grädde!



Den här veckan har verkligen varit som en enda berg och dalbana. Blir bra att vara ledig i slutet av nästa vecka, men först Regionstyrelse och lite annat.
 
I onsdags hade vi Regionfullmäktige. Jag hade några frågor till ansvarig politiker om varför Regionen ägnar sig åt att vara festfixare. Jag tror vi kom fram till att han tyckte som jag, dvs det är matlagning till patienter är vi ska ägna sig åt.
 
När jag satt där i bänken i stadshuset kände jag att det är inte konstigt man blir lite trött och om jag inte kan exakt allt om allting hela tiden - även om jag jobbar mer än heltid för att försöka förstå.
 
På agendan fanns sprututbytesprogram för missbrukare, finanspolicy för hur vi placerar våra pensionspengar, inköp av reservdelar till tåg, rätt att välja fysioterapeut, sjukresor, BUP, bassängträning, digitala e-tjänster mm mm. Ni hör själva - det blir rätt svårt att kunna allt in i minsta detalj.
 
Det hör ju till att bli arg också, åtminstone en gång under ett fullmäktige. Den här gången var det en vänsterpartist som i ett ärende som handlade om regionens upphandlingsregler, började ifrågasätta Kristdemokratin och sedan koppla det till bibeln och tempel och gud osv. URSÄKTA MIG?!? Vad har det med utmaningsrätt att göra?
 
Mycket ska man vara med om, men om det är någon ytterligare som undrar så har det med religion inte med vår ideologi att göra. Tror inte han kommer glömma det nu...
 
Jag var också på besök på geriatriken och en liten solskenshistoria får avsluta det här blogginlägget.
Den här veckan har de infört varm choklad till alla patienter på morgonen kl 9.
 
Varm choklad lagad på äkta mörk choklad blandad med varm möjk, toppad med laktosfri vispgrädde. Inget skit som chefen sa :)
 
Och vet ni varför de infört detta, jo för att det finns evidens - bevis - på att det är bra för gamlingarna. De blir lugnare, sover bättre, får i sig näring, behöver färre mediciner och så vidare.
 
Men det jag kände var förstås det vi alla känner. Men vad underbart. Tänk att få servera denna gamla sjuka människa som inte har så lång tid kvar, en god kopp choklad och få ett leende och ivrigt sörplande tillbaka.
 
Något annat som dröjer sig kvar från samtalet på geriatriken: "Man behöver snälla människor omkring sig."
 
Så är det så klart. Om man har förmånen att bli gammal så kommer kropp och knopp inte riktigt hänga med på slutet och då behöver man kunna få vila i att andra människor tar hand om mig - och ger mig en varm kopp choklad.
 
Gissar jag kommer bjudas på lite choklad hemma i helgen.

Mys.


/M

tisdag 21 februari 2017

Och så plötsligt en positiv signal. Hurra!


 
 
Ni vet att jag är engagerad i att stärka barnsjukvården. Ett av bekymren är att det är brist på barnsjuksköterskor med tillräckligt lång erfarenhet av vård av sjuka barn. 
 
I Västmanland börjar det bli så kritiskt att barnakuten kan komma behöva stängas vissa delar av dygnet eller att så många vårdplatser stängs att barn (de äldsta) får vårdas på vuxenavdelning.
 
Det är inte bara i Västmanland det är svårt att hitta rätt kompetens. För några veckor sedan hörde vi att barn skickas utomlands för vård - just för att det saknas erfarna barnsjuksköterskor.
 
Det är svårt att skaffa sig tillräckligt med kunskap på annat sätt än via arbetslivserfarenhet idag. Det är också svårt att behålla sjuksköterskor länge på samma klinik. Men det med karriärvägar, lön och arbetsmiljö spar jag till ett annat blogginlägg.
 
När jag frågat personal inom barnsjukvården och lyssnat runt lite i landet har synpunkten varit att kursutbudet på universitet/ högskola skulle behöva göras om eller kompletteras så det går att studera inom området "sjuka barn". Det skulle vara ett snabbare sätt för sjuksköterskor att få den kompetens som krävs och som barnsjukvården behöver.
 
Jag har därför ställt en fråga till de rödgröna om de kan tänka sig att ta en diskussion med Mälardalens Högskola (MDH) om detta. Och gissa vad?! Ansvarigt regionråd svarar att de/ hon ser positivt på detta och kan tänka sig att arbeta vidare med frågan. Hurra!
 
Ibland är jag arg. Ibland less och trött på allt. Men så kommer små glädjestunder då jag känner att mitt och min grupps arbete faktiskt kan göra skillnad.
 
Då känns det rätt bra faktiskt.
 
Eller väldigt bra till och med.



/M

söndag 19 februari 2017

Det blir inte bättre för det priset


 


Har ägnat helgen åt att spackla, slipa och sätta upp fiberväv.
 
Jag tycker mycket om måleri-arbete. Är nog ett yrke jag kunnat tänka mig. Ja, slipandet är kanske inte superroligt. Men hänga tapeter och måla det är kul.
 
Nu har jag ju inte gått någon måleriskola, så det blir en hel del improvisation. Men det blir något i alla fall.
 
Mitt bästa tips är att se till att ha en vass kniv och något hårt att skära mot. Exempelvis en bred spackelspade. Inget är mer irriterande än att stå högt upp på en stege och försöka skära till en kant som bara knölar ihop sig. Been there, done that...
 
Det är mycket kvar innan det blir klart. Mer spackel i taket, lister, golv... Men sen blir det i alla fall en plats för arbete och spel. Återkommer kanske med fler bilder då vi kommit lite längre.
 
Imorgon blir det tillbaka till arbete med huvud istället för kroppen.
 
Omväxling förnöjer.
 
 
/M

torsdag 16 februari 2017

Meditation för två


Var på dans och såg en t-shirt med trycket "meditation för två".

Precis. Det är därför jag gillar dansen. Allt annat försvinner en liten stund och man bara svävar iväg i takt till musiken.

Det här äldre paret är på väg in mot just det. Söta va?


/M









tisdag 14 februari 2017

Hållbarhet + innovation + E18 = elväg genom Västmanland så klart

 
 
 
Äntligen. Snart ska äntligen den sista sträckan av E18 mellan Västerås och Örebro byggas om till 4-filig motorväg. En hårt trafikerad väg som har stor betydelse för regionens utveckling.

Då gäller det att passa på tycker jag. Passa på att använda den expertis som finns i såväl Västmanland som Örebro inom energi, innovation, automation och logistik. Passa på att samtidigt utveckla motorvägen för att kunna skapa ett hållbart transportsystem för framtiden. Passa på att planera för en el-väg då bygget ändå ska göras.

För någon vecka sedan såg vi bilder på Angela Merkel då hon var på besök i Sverige. I samband med besöket tecknades ett avtal mellan Sverige och Tyskland för att utveckla el-vägar.

Därför - just nu öppnar sig ett fönster för att utveckla el-vägar och ett hållbart transportsystem i samband med ett motorvägsbygge som redan är i planeringsstadiet - dessutom i ett strategiskt riktigt geografiskt område. En möjlighet att kombinera regional utveckling med hållbar utveckling för Sverige och världen.

Tillsammans med några partikollegor föreslår jag att Kristdemokraterna ska jobba för att motorvägsbygget genom Västmanland ska vara en del i det nationella arbetet för att utveckla el-vägar, för Sverige, för Europa och för miljön.

Vad tror du det här skulle kunna betyda för Västmanland? Hjälp mig - vilka fler argument finns det för och emot?

Hör av dig och kommentera gärna!



/M

 

måndag 13 februari 2017

En hård och obekväm korsett blev min vän i tre år

Ni vet att skolläkaren kollar alla barns ryggar.
Läkaren höll väl koll på min rygg några år, men i årskurs sex blev jag skickad vidare till specialistläkare och olika röntgenundersökningar.
Jag har skolios - krokig ryggrad. Min ryggrad hade då fått för stora krökar, vilket kan orsaka t ex puckelrygg.
Som jag minns det ringde läkaren hem till oss en varm sen eftermiddag i början av sommarlovet, när jag snart skulle fylla 13 år. Mamma berättade att jag skulle få korsett som skulle hålla emot ryggraden och förhindra att den kröktes ytterligare. Korsetten skulle spännas hårt och vara på dygnet runt till jag slutat växa.
Det var väl ingen stor och allvarlig sak egentligen, men det är klart att det inte kändes så roligt att börja högstadiet och förstå att jag skulle vara lite annorlunda. Att jag inte skulle kunna ha de kläder jag ville och att det skulle bli en hel del frågor när jag var ut och dansade -  som jag redan då börjat med.
Vanligaste kommentaren var nog: "Har du en bok på magen?"
För att göra en korsett som passar gipsades överkroppen för att göra en gjutform. Korsetten spändes med band i ryggen. Jag fick ta av den när jag tränade, men inte mer än en timme per dygn.
Första natten spenderades på sjukhus. Det var väl antagligen för att den inte skulle tas av. Ont gjorde det. Överallt. Många tårar blev det.
Men korsetten blev min vän. Så småningom kändes det konstigt att vara utan. Fast den luktade illa. Men lukten kändes som tur var bara när jag tog av korsetten.
Ryggraden rätades ut skapligt bra och i vilket fall blev det inte sämre, vilket var det viktigaste. Jag fick sluta med korsetten innan det blev dags för gymnasiet.
De stora utmaningarna kommer nog nu, lite senare i livet. Nu gäller det att träna ryggmusklerna.
Det blir lätt nackspärr och stelt kan man säga.
Jag är tacksam för att få leva i ett land där skolios kan hjälpas i tid. Hade jag levt i ett annat land eller för den delen i en annan tid kanske jag istället fått puckelrugg.
Som ringaren i Notre Dame.
/M

fredag 10 februari 2017

Innan mello-middag som passar alla (om du ledsnat på tacos)



Även om tacos är gott, så kan man ju ledsna på det. Samtidigt är det praktiskt med buffé där alla tar det man kan äta och tycker om
Ett alternativ är då pasta med tillbehör.
Vi kokar färsk tagliatelle och gör becamelsås (vit sås). En tomatsås kan också funka för den som gillar det. Sedan en god sallad. Och till det lite olika kalla tillbehör.
Räkor
Salami
Riven parmesanost
Lufttorkad skinka
Oliver
Rökt lax
Balsamvinäger
Vad man känner för och har hemma helt enkelt.
Gott och lättlagat.
Det är en bra kombo tycker jag!


/M


Känner mig som matadoren: Sätt igång - Gör nånting!



Ja, jag vet. Jag är den otåliga sorten. Och ibland står jag knappt uuuuut med att saker och ting ska ta så lång tiiiid.
Det kan finnas anledningar till att vänta. Som att se saker och ting i ett större sammanhang, eller pengar för all del, och jag har faktiskt tränat upp mig. Jag kan vänta, men inte hur länge som helst, och inte om det får allvarliga konsekvenser.
För drygt två år sedan larmade personalen på barnkliniken om att kompetensen försvann ut genom dörren då en efter en av de erfarna sjuk- och undersköterskorna valde att gå till andra arbetsplatser.
Det berodde på lön, på att jobba helg och natt, på arbetsbörda men också för att de utbildningar som finns inom barnsjukvård snarare är anpassade till förebyggande hälsovård (t ex BVC) än arbetet på ett sjukhus. Några gick också i pension.
Två år senare är läget på Barnkliniken om möjligt ännu sämre!? Trots att det  gjordes en lönesatsning efter det att jag och oppositionen förra gången påpekade att vi faktiskt vill att barnen ska kunna få plats på sjukhuset i Västerås, och kunna få vårdas på en barnavdelning och inte bland vuxna, och att barnakuten ska vara öppen dygnet runt.
Det är inga små frågor det handlar om - även om patienterna många gånger är små.
Ja, barnklinikerna i hela landet står med liknande utmaningar, men...
Efter ett kort besök med personalen så visar det sig att det finns saker att göra lokalt i Västmanland. I synnerhet under en 2-årsperiod.
Men vilka politiska initiativ har tagits här i Västmanland på området barnsjukvård av de rödgröna? I princip ingenting.

Det där har jag så svårt att förstå. Om jag har valt att ta makten. Och har möjlighet att påverka. Då skulle jag ta chansen. Och jo jag veeet, politiker ska inte lägga sig i överallt, och det går inte att göra allt samtidigt. Men nånting på två år i allafall.
Känner mig allt oftare som matadoren i Tjuren Ferdinand. Sätt igång! Gör nånting!
Och jo, jag och Kristdemokraterna har förslag på området barnsjukvård som kommer presenteras under våren. Till en början i en debattartikel som jag skickade till länets tidningar igår.

Puh, skönt att få ur sig lite tankar.
Snart fredagsmys. Ska nog lägga mig i korkeks-soffan och lukta på blommorna en stund. Men längtar redan till måndag.

/M

måndag 6 februari 2017

Äntligen - we're going up up up!



Foto: Malin - Helena Köhl och Ebba - SVT


Inte varje dag man får se en stjärna födas, men igår kväll hände det. Ebba dansade, sjöng och bjöd på sig själv på ett sätt som ingen partiledare tidigare gjort.

Och som Marcus Oscarson på TV4 sa: "Göran Persson (S) som dansade med kossan Doris kan slänga sig i väggen"

Såå välförtjänt att Ebba äntligen fick det positiva genomslag hon förtjänar.

Nu hoppas jag på att vi kan svinga oss upp i lianerna och få medborgarna att förstå att vår politik rockar och håller tonen lika bra som vår partiledare.

Vad sägs om att ta bort pensionärsskatten och låta föräldrarna själva bestämma vem som ska vara hemma med barnen?
 
Nu köööööör vi!


/M
 
 
 
P.S Nog för att jag tycker om att sjunga, men de trudilutterna passar bäst hemma :)
 

lördag 4 februari 2017

Bara kände för att skita i allt och gå hem

Jag är politiker. Men som alla andra blir jag besviken och ledsen när mitt engagemang inte tas på allvar.
.
Men det är väl bara ta nya tag. Och använda besvikelsen som bränsle.
.
För ett par år sedan började jag fundera på ett internt Blocket för överbliven utrustning inom Regionens (fd landstingets) verksamhet. Det fanns på andra håll. Det tar rätt lång tid innan en idé är tillräckligt undersökt och jag lämnar in en motion, men det gjorde jag i maj 2015. Jag fick också komma till radion och berätta.
.
I november 2015 avslog fullmäktige mitt förslag om ett internt Blocket med motiveringen:
Återanvändning av möbler och utrustning sker i stor utsträckning inom landstinget idag. Kostnaden för ett webbaserat registersystem överstiger de ytterligare besparingar det skulle kunna medföra.
.
I somras - drygt ett halvår senare startade arbetet med Regionens nya Miljöprogram. Det är nu ute på remiss och igår började jag läsa det. Har inte läst hela än eftersom jag blev så förskräckligt arg att jag inte lyckades läsa klart det.
.
Där på sidan 9 står det som exempel på en bra sak som kanske borde införas:
"System för att förmedla tillgänglighet av produkter (typ Blocket)"
.
What??!!??
 

Då har alltså först jag lagt en massa energi på att lämna ett förslag och involverat en del personal i processen. Sedan har motionen förberetts och behandlas på ett gäng möten och slutligen avslagits i fullmäktige - för att det verkade vara en dålig idé som kostar alldeles för mycket pengar.
.
Sen några månader senare kommer någon annan på att vi borde ha ett internt Blocket. Och då är det helt plötsligt en superbra idé.
.
Äh, det där var väl ingen stor grej tycker säkert en del. Och nej, det är ingen jättestor grej för Regionens verksamhet som helhet.
.
Men nu handlade det här om mitt engagemang, om min vilja att vara konstruktiv. Det är ju inte så att jag är supersugen på att hitta på en massa saker som sedan de rödgröna ska sno och få kredit för. Det var ju liksom inte första gången det här hände. Men det handlar också om respekt för politiska beslut. 
.
I rimlighetens namn borde den politiska majoriteten ha sagt; Nej, vi har just bestämt att vi inte ska ha något internt Blocket. Det kostar för mycket pengar.
.
Men, så jobbar inte den politiska majoritet vi har (S, MP, V). Uppenbarligen ser de på motioner och fullmäktiges beslut som ett spel för gallerierna.
.
Det gör inte jag.


/M


fredag 3 februari 2017

5 enkla tips att tänka på när du inreder

.
.
Halloj!
.
.
Helena här, jag är inte bara politisk sekreterare till Malin, jag är hennes personliga inredare och designrådgivare också :-) Malin är bra på mycket och har en otrolig bredd i sin kompetens, men inom ett område har hon varken tid eller intresse att verka... 
.
.
Att inreda och fixa på sitt kontor är inte hennes paradgren, om vi säger så. Men det ska det ju inte vara heller (men hon har fint hemma). Hon ska ju ägna sina dagar åt att hålla koll på politiken, och pengarna och strategier och utveckling och allt sådant. Så det klart att det inte finns så mycket intresse och utrymme kvar till att nörda ned sig i färg och form och andra  världsliga saker som bland annat jag tycker är överordnat det mesta, hahaha!
.
.
Skämt och sido, inredning och den miljö vi vistas i både på jobbet och hemma är viktig för vårt välbefinnande. Vi mår helt enkelt bra eller i alla fall mindre "obra" om vi omger oss med vackra saker och harmoniska miljöer.
.
.
Hur gör man då för att skapa en harmonisk arbetsmiljö? Jo, det är faktiskt inte så svårt, och det behöver, tro det eller ej, inte kosta en massa pengar. Ofta handlar det mer om "hur" sakerna står i rummet än "vilka" saker det är som står där. 
.
.
.
.
Här är Malins kontor INNAN jag fixade till det i torsdags. Det är ganska omysigt och upplevs som tämligen rörigt. 
.
Några av anledningarna är följande:
.
1. Synliga sladdar och sladdhärvor här och där. 
2. Felplacerade tavlor (det syns inte jättebra på dessa bilder, men de satt verkligen hipp som happ)
3. Skrivbordet får agera förvaringsmöbel snarare än arbetsbänk.
4. En papperskorg på första parkett gör in gen lycklig...
5. Ljus, fotografier på barnen, blommor, skålar etc, är utplacerade lite här och var. 
6. Förvaringsmöblerna är knasigt placerade med den högre delen mitt på väggen. 
.
.
.
.
För att man ska må bra och känna sig harmonisk krävs ordning och reda! Att rensa och slänga mår alla bra av att göra emellanåt. Det är helt otroligt hur mycket skräp man samlar på sig över tid, och en rejäl utrensning i all fall varje halvår är helt klart att rekommendera.
.
.
Malin fick alltså börja med att rensa bland papper och annat som blivit liggandes alldeles för länge. Efter det såg vi över möbleringen (som faktiskt var en helt annan innan vi började med detta strax före jul). Vi skapade en sitthörna längst in i rummet för lite mer informella möten. Skrivbordet som stod där innan flyttades fram mot dörren. Där sitter Malin tryggt med ryggen mot en vägg och bra överblick över hela rummet och dörren. 
.
.
Fixandet i torsdags handlade alltså mest om lite finlir, men här är i alla fall 5 tips du kan använda dig av när du ska inreda ett kontor, eller egentligen vilket rum som helst.
.
1. Tänk på färgerna, 2 max 3 basfärger och 1 accentfärg. Här är basfärgerna vitt, ljusbeige och grått. Accentfärgen är blå och den återkommer som ni ser i både kuddar, stolar och tavlor. 

2. Sätt hellre tavlor i grupp (se den översta bilden) än utspridda i rummet. Tillsammans bildar de en enhet, utspridda blir de ofta rörigt och man vet inte riktigt vart man ska fästa blicken.

3. Tånk i nivåer. Ex. på vänster sida i rummet stod först skåpen med de låga delarna mot fönstret, för att sedan växa och bli en "propp" in mot rummet. Helt fel! Jag ställde lampan som var högre än den högsta delen på skåpet, närmast det höga fönstret, sedan trappade jag ned nivåerna mot skrivbordet. Nu finns inget som stoppar ljusflödet längs väggen. 

4. Grönt är alltid skönt! De gröna växterna stod båda två i fönstret. Den lilla syntes knappt och hamnade bakom gardinen. Den fick flytta fram på bordet och balansen blev genast bättre mellan de två gröna växterna och den större tavlan till vänster som har lite grönt i sig. 

5. Tänk praktiskt, det ska fungera i vardagen, så tänk i flöden. Hur rör du dig i rummet, vad använder du ofta och vad behöver du mer sällan (förmodligen kommer Malin att flytta runt sina saker under en längre tid fram över).
.
.
.
.
Ja, såhär trevligt ser det ut här hos Malin nu. Kostade inte en krona, och jag använde bara det som redan fanns där.
.
.
Önskar er en riktigt fin helg!
.
.
Helena Köhl politisk sekreterare/inredare och stylist
.
.


torsdag 2 februari 2017

Entusiastisk inför en helt vanlig dag på jobbet

 
 
Egentligen vet jag inte om jag har så många helt vanliga dagar. De flesta är olika. Och det gillar jag. Men det finns en hel del arbetsuppgifter som är vanliga.

Inledningsvis på morgonen skannas media för att se vad som är aktuellt och om det berör mig på något särskilt sätt. Det kan vara en debattartikel eller att Ebba Busch Thor uttalar sig i någon fråga eller att media rapporterar om något från ett sjukhus i länet. Idag står det en hel del om Ebbas medverkan på nyheterna igår.
 
Sedan blir det resa till Regionhuset, vid sjukhuset i Västerås. På vägen upp till rummet medtag av en kopp kaffe.

En vanlig dag innehåller något möte jag är kallad till utifrån de uppdrag jag har, eller träff med någon tjänsteman eller verksamhet. Men just idag är det tomt vad gäller inbokade möten. Än så länge.

Varje dag ska det göras lite uppdateringar i sociala media - här på bloggen, Facebook, Linked In, hemsida mm. Och det är ju det jag gör nu. Varje dag kommer det såklart också ett gäng mail att svara på. Igår ville en medborgare veta med om vårt bussbolag, som exempel.
 
Resten av den här vanliga dagen kommer jag ägna åt att skriva klart en debattartikel till lokala tidningar samt några motioner (förslag) till Kristdemokraternas Riksting i höst. Jag ska också fortsätta sätta mig in i de frågor som finns på listan till Regionstyrelsen på onsdag.
 
Det handlar om en regional digital agenda, om inköpspolicy, om Örebro ska få köpa in sig i Västmanlands Lokaltrafik, om klimatkompensation av tjänsteresor och om handlingsplan för personer med funktionsnedsättning. För att ta några exempel.

Kanske ska jag idag också skicka ett pressmeddelande om något jag vill förmedla världen.
 
Att ha tid att grotta ner mig i frågor är lyx. Det blir en bra dag det här!
 
Men nu är kaffet slut. Dags för påfyllning och samvaro med kollegorna!
 
Have a good day!
 
 
 
/M