Framför kamerans lins är jag naken

Syns man inte finns man inte, om man är politiker. Att ställa sig framför en kamera är därför inte fritt valt arbete – det måste göras vare sig man vill eller inte.

Vi är väl många som är obekväma med att bli fotograferade. Jag känner mig naken framför en kameralins. Inget kan döljas. Dessutom finns bilden sedan kvar.

Hur många gånger har man inte hört. ”Jag vill inte vara med på bild!” Det har jag också sagt, men när jag sen sitter där och letar efter en bild att lägga på hemsidan, eller till en trycksak, eller till ett pressmeddelande, då känns det inte så kul om det liksom inte finns nån skaplig bild. Eller om det bara finns en att använda varje gång.

Inte bli fotograferad = inga bilder. Vara obekväm framför kameran = sämre bilder.

Sen började Helena Köhl som politisk sekreterare hos mig. Hon är också fotograf. Och plötsligt infann sig ett litet hopp om att jag skulle kunna bli nöjd med bilderna på mig. Jag har nu förstått att med goda förberedelser och om fotografen är duktig, så kan faktiskt en del döljas och annat framhävas. Det gäller bara att lita på fotografen.

Vicka lite på huvudet, titta hit, flytta foten, le – inte så mycket, se bestämd ut, nej rör inte på håret när jag fixat det...… Jättesvårt. Men vilken skillnad det blir i resultat när man tränar lite och ändå försöker.

Innan jul hade vi fotosession nr 2 – som bilderna nedan är från.



Visst är hon duktig?! Så sakteliga känner jag mig mindre utlämnad framför i alla fall Helenas kameralins och kan t om tycka det är pyttelite kul. Men lika roligt som ett Landstingsstyrelsemöte  - det blir det aldrig.

/M