App - var god dröj

En del kallar mig, inte helt oförtjänt, för teknikfientlig. Samtidigt är jag en av ett fåtal politiker som pratar om att den Västmanländska sjukvården borde bli bättre på att ta till sig nya IT-verktyg.

Hur går det då ihop att å ena sidan vara en bakåtsträvande kräfta som tycker att det kan vara bra och skönt, att göra som man alltid gjort, utan ständig närvaro av mobiltelefon och teknik, men å andra sidan hävda att vi i större utsträckning ska använda oss av den nya IT-tekniken i vården?

Den flodvåg av digitala program och små manicker som nu sköljer in över mänskligheten med fokus på att få oss må så bra som möjligt kan inte stoppas.

Därför tycker jag det är bättre att omgående hjälpa vårdens personal att hitta rätt i den djungel av olika appar och program som finns – än att säga nej. Om alla landsting – eller åtminstone flera stycken – samarbetar kan det inte vara svårt att få fram en lista över appar som är CE-märkta och som vården tycker fungerar bra. Då finns det i alla fall något att hålla sig till.

Den här veckan har jag ramlat över flera tidningsartiklar som handlar om just appar i vården. På Karolinska Institutet utvecklas appar för t ex cancer- och KOL-patienter som vårdas i hemmet. De bygger på att patienten själv registrerar sina symptom och om något inte verkar vara bra så skickar appen automatiskt ett larm till sjukvården. Det låter fantastiskt tycker jag. Är man sjuk vill man gärna bidra själv till att få bli bättre. Och vem har bättre koll på symptomen än jag själv?

Hittills kan man säga att det rödgröna styret i Västmanland haft ett svalt intresse för ett samlat grepp kring vårdens appar. Därför avslogs min motion för ett tag sedan. Dom tycker att det finns alldeles för många appar i världen att hålla koll på, och därför är det bättre att inte komma med några riktmärken alls för personalen. Det blir för svårt, typ… Och där tycker vi alltså olika – igen.

 Men jag gissar att någon kommer ändra sig. Och det blir inte jag J

/M

Från bäst till sämst på ett ögonblick

Hej på er.

Hoppas ni njuter av en av årets stora högtider och att ni lyckas få lite solstrålar på er. Att få sitta i vårsolen en stund med en kopp kaffe och en liten chokladbit är värt att längta efter hela året.

Blåsippan som nu uti backarna står.

Ni vet när man varit så länge på ett jobb att man vet var allt finns, man vet vilka som jobbade här för 10 år sedan, frågor ställs i parti och minut som om man var ett uppslagsverk och det mesta går på rutin.

Men så plötsligt en dag finner man sig själv på en ny arbetsplats och vad händer då!? Nu måste jag fråga. Ingenting vet jag längre. Inte ens var fikarummet är. I pannan står det ”Ny på jobbet.” Jobbigt. Ja, så har det i alla fall varit för mig. Det är klart jag har mina kunskaper med mig, men rutinerna är nya, arbetskamraterna är nya och en hel del av arbetsuppgifterna. Mycket, mycket att lära.

Det finns inget mer utvecklande än nya arbetsuppgifter och utmaningar – men smärtfritt är det inte att börja nytt jobb.

2015 kommer gå till min historiebok som det år jag klev ur min comfort zone för att bli den politiker jag vill vara.

Nu var miljön inte ny för mig – men flera av arbetsuppgifterna – framför allt den som arbetsledare och chef, och dessutom ansvaret. Ansvaret för att se till att Kristdemokraternas landstingspolitik blir känd och spelar roll för länets invånare.

Att blogga är också nytt – inte det heller helt enkelt. Det skulle vara spännande att veta varför just du läser det här J.

Ha en fin dag!

/M

Vad var det jag sa!

Förmiddagens tema på Landstingsstyrelsen kändes för mig lite som "Vad var det jag sa." Kul att få sitta och småmysa och känna sig nöjd när utredningar och tjänstemän lämnar förslag som jag pratat om  - ibland i flera år.

För några år sedan sa de röd-gröna nej till att vårt förslag att se över vilka mobila vård-lösningar vi ska ha i Västmanland. Det kunde t ex handla om röntgen, cellprovtagning och hembesök av läkare. Vi ville ha ett helhetsgrepp för att få ordning på IT-lösningar, bilar, anställningsvillkor mm. Men svaret från framför allt sossarna 2014 var: Vi ska inte ha några mobila lösningar i Västmanland!

I höstas föreslog Kristdemokraterna att vi borde införa fast anställda läkare på akuten - akutläkare. Sossarna ville fundera och läkarna hade olika uppfattningar.

Idag fick vi då lyssna på två utredningar på förmiddagen. Den ena handlade om vad vi behöver göra för att stärka upp vården kring våra äldre och den andra om vad som behövs för att säkra att läkarna får tillräckligt mycket erfarenhet för att ge god vård - i synnerhet kirurger.

Den västmanländska utredningen om äldre sa: inför fler mobila lösningar och titta vidare på akutläkare - opinionen börjar svänga.

Den personliga uppfattningen av han som utrett vårdens kvalitet var att akutläkare bör införas så kirurgerna kan operera mer istället för att bemanna akuten.

Förutom detta så verkar det som att flytten av landstingets utbildningsverksamhet inte blir av - vilket jag från början tyckte var en riktig dålig idé.

Nu ska jag ta en chokladbit och njuta av "jag hade rätt" resten av kvällen, kanske t om ta en liten svängom på köksgolvet. Sen är det dags att kavla upp ärmarna och ta tag i nästa fråga...

Foto: Nobbes Dansbilder - Facebook

/M

Framför kamerans lins är jag naken

Syns man inte finns man inte, om man är politiker. Att ställa sig framför en kamera är därför inte fritt valt arbete – det måste göras vare sig man vill eller inte.

Vi är väl många som är obekväma med att bli fotograferade. Jag känner mig naken framför en kameralins. Inget kan döljas. Dessutom finns bilden sedan kvar.

Hur många gånger har man inte hört. ”Jag vill inte vara med på bild!” Det har jag också sagt, men när jag sen sitter där och letar efter en bild att lägga på hemsidan, eller till en trycksak, eller till ett pressmeddelande, då känns det inte så kul om det liksom inte finns nån skaplig bild. Eller om det bara finns en att använda varje gång.

Inte bli fotograferad = inga bilder. Vara obekväm framför kameran = sämre bilder.

Sen började Helena Köhl som politisk sekreterare hos mig. Hon är också fotograf. Och plötsligt infann sig ett litet hopp om att jag skulle kunna bli nöjd med bilderna på mig. Jag har nu förstått att med goda förberedelser och om fotografen är duktig, så kan faktiskt en del döljas och annat framhävas. Det gäller bara att lita på fotografen.

Vicka lite på huvudet, titta hit, flytta foten, le – inte så mycket, se bestämd ut, nej rör inte på håret när jag fixat det...… Jättesvårt. Men vilken skillnad det blir i resultat när man tränar lite och ändå försöker.

Innan jul hade vi fotosession nr 2 – som bilderna nedan är från.



Visst är hon duktig?! Så sakteliga känner jag mig mindre utlämnad framför i alla fall Helenas kameralins och kan t om tycka det är pyttelite kul. Men lika roligt som ett Landstingsstyrelsemöte  - det blir det aldrig.

/M

Upp som en sol och ner som en pannkaka

I torsdags var det guldregn över företagarna i Västerås. Den årliga Guldstänk-galan gick av stapeln och jag var där - för första gången.

Biljetterna tog slut på 11 minuter, men vi hade lyckats i alla fall. Förutom prisutdelning och middag så stod minglandet i centrum hela kvällen.

Det är inte jätte-lätt att mingla tycker jag. Men det är väldigt spännande att träffa nya människor och lära sig mer om olika branscher och verksamheter.

8 stycken priser delades ut däribland årets marknadsförare och årets företag. Viktigt, viktigt att lyfta fram goda exempel som andra kan inspireras av, som vi kan känna stolthet över och inte minst för att visa dessa företagare att de gör en betydelsefull insats.

.
Säg den lycka som varar... Idag går det att läsa i VLT om att företagsamheten i Västmanland är sämst i landet. Även om företagsamheten hos kvinnor ökat något så är även den sämst i landet. Inte så kul att vara sämst i klassen precis... I vilket fall är det en väldigt viktig fråga för mig att kvinnor ska ha lika goda möjligheter att starta företag som män.

Bild från Facebooksidan - Guldstänk 2016

Det finns mycket vi kan göra för att öka företagande i länet, men just i Västmanland handlar det också om traditioner och att förändra attityden till företagande. Därför är Guldstänk viktigt.
.
Jag hoppas det var några som efter prisutdelningarna kände: Kan hon så kan jag!
.
En kväll jag kommer minnas länge var det i alla fall!

/M



Dyslexi - vad är det - pröva här!

Vissa frågor träffar hjärteroten mer än andra.

Kanske är det för att det skrivna ordet alltid varit så viktigt för mig personligen – så viktigt att jag har svårt att tänka mig ett liv utan det. Kanske är det för att jag sett föräldrars kamp för sina barn i skolan. Kanske är det för att jag tycker det är viktigt att var och en ges möjlighet att vara självständiga och ta ansvar för sitt eget liv.

Men mest är det för att jag tycker det är en mänsklig rättighet att ha tillgång till det skrivna språket. I en tid då det finns tillgång till så mycket hjälpmedel och stöd gör det mig oerhört frustrerad och arg att det ska vara så svårt att få stöd när man har dyslexi och även dyskalikali för den delen.

Varför ska ett barn behöva gå igenom hela sin skolgång med så många misslyckanden och känna sig korkad, när det finns så mycket hjälp att få? Och varför ska dessa personer behöva fortsätta slåss även i vuxen ålder för att få tillgång till hjälpmedel?

Jag är stolt över att ha tryckt på i det här landstinget så att det ska bli hjälpmedel och rätt till utredning även i Västmanland för vuxna med dyslexi, men tyvärr är de rödgröna kvarnarna väldigt långsamma, så det kommer dröja åtminstone ett halvår till – dvs det tar minst ett år att verkställa beslutet från i höstas. För lång tid tycker jag!

För ett år sedan bestämde sig Prins Carl Philip för att berätta om hur det är att ha dyslexi för att försöka åstadkomma en förändring. Jag tycker han beskriver den sorgsenhet jag också kan känna via andras erfarenheter, i sitt tal från den hearing han tog initiativ till:

"Det handlar om alla de elever som varje dag kämpar med bokstäver och siffror som "hoppar runt" i skolböckerna. Om alla som blir utskrattade när det blir fel. Och om alla de som måste kämpa hårdare än sina kamrater för att nå samma skolresultat. Jag vet precis hur det är. Jag var en av dem.”..."Inget gör mig mer sorgsen än när någon pekas ut som korkad på grund av sin dyslexi.” Du kan läsa hela talet här.

Jag fick den här länken skickad till mig. Hur mycket längre tid tror du att du skulle behöva för att lära dig stava? Och hur tror du det skulle funka med ett papper med stödord inför ett föredrag när bokstäverna hoppar runt? Hur funkar det att snabbt kolla ett mail? Skulle du våga ha Facebook och riskera att många inlägg var felstavade? 

Pröva själv att läsa med dyslexi via länken här.

/M

Frisörens och lärarens 5 tips till mig för starkare kvinnor

Idag är det internationella kvinnodagen. Idag har jag också varit hos frisör Anna-Lena och fixat håret. Medans jag satt i stolen passade jag på att fråga Anna-Lena, vad hon utifrån sina erfarenheter, tycker är viktigt att tänka på för att stärka dagens unga tjejer.

Anna-Lena har i flera år arbetat som gymnasielärare på frisörlinjen. Därför har hon träffat många unga tjejer och sett de utmaningar de står inför. Anna-Lena är också egen företagare och vet vad som krävs för att bli en framgångrik kvinna inom sitt yrke.

Anna-Lena Karlsson

.

Här är Anna-Lenas tips för att stärka dagens unga tjejer:

.

Entreprenörskap och företagsamhet

Det är viktigt att vara entreprenör över sig själv – att vara företagsam. En del har det med sig, andra behöver lära sig. Företagsamheten har blivit sämre eftersom vi nu får så mycket serverat till oss. Det är därför viktigt att skolan tränar eleverna i att vara företagsamma.

.

Olika kulturer

Utländska föräldrar ger skolan och lärarna större befogenhet och ansvar att fostra deras barn – under förutsättning att läraren etablerar en god relation till föräldrarna. Läraren blir en auktoritet som föräldrarna litar på. Flickorna från dessa familjer har inte så många fler arenor att vara på än i skolan. De följer därför gärna med på extra arrangemang som anordnas. Samhället behöver engagera sig mer i att erbjuda dessa unga flickor accepterade arenor och platser för att på så vis visa deras föräldrar vägen till vårt svenska samhälle.

.

Resurser och verktyg till skolan

Modernisera skolan med IT verktyg som ungdomarna vill använda och känner igen, för det krävs mer resurser.

.

Sociala krav

Unga kvinnor har höga krav på sig själva. Så har det alltid varit den period då man går från barndom till vuxenlivet och samtidig ska klara en utbildning. Men nu har det dessutom tillkommit krav på att ständigt vara tillgänglig. Vi behöver lära ungdomarna att det behövs tid för återhämtning och att vila från alla krav.

.

Skönhet – att få vara vacker

Om du i dialog med någon du litar på, ges verktyg för hur just du kan vara vacker utifrån den du är – stärks självförtroendet. Alla vill känna sig vackra ibland. Ungdomarna jämför sig mot en gemensam mall för ett specifikt skönhetsideal. Med hjälp av operationer och smink finns stora möjligheter att närma sig den mallen. Det var förut inte möjligt. Vi behöver arbeta mer med att stärka det vackra som finns i varje människa. Du duger som du är! Det är därför viktigt att det finns trygga genuina förebilder inom skönhet i skolan och på platser där ungdomar finns.

Jag tackar Anna-Lena för hennes tips och ett intressant samtal. Det jag särskilt tar med mig är det som handlar om nya arenor för unga tjejer med utländsk bakgrund.

.

Sen fick jag också med mig en ny hårfärg, men det är en helt annan historia.

/M

Om hur det känns att fastna i skidliften

Skidor och jag har väl aldrig varit en "perfect match".
.
Sista gången jag åkte längdskidor var i tidiga tonåren. Då lyckades jag hitta en pytteliten grop som skidan fastnade i och spetsen bröts av. En liten stund senare provade jag köra ner i en bäck. Sen kom jag fram till att jag var stor nog att hädanefter bestämma själv när jag skulle åka längdskidor. Har hittills inte känt något behov av att prova igen.

.
Utförsåkning är en lite annan kategori, och för familjens skull försöker jag lära mig tycka om det. Och det går skapligt, eller riktigt bra faktiskt. Det är roligt att susa ner för en inte alltför brant backe och framför allt skönt med vilan på eftermiddagen efter ett dagsverk utomhus,  men så var det det där med liften...
.
Ja det gick väl skapligt kanske, men det där ankaret kommer väldigt fort. Och tjipptjillivipp hade två ankare passerat över ryggen och dragit upp jackan och halvt fastnat i hängslena, men jag får väl vara nöjd med att jag stod kvar på skidorna.

Hur känns det då att stå där och inte lyckas komma iväg med ankarliften...ja, lite stressad får jag erkänna att jag blev, fast mest sur. Hur svårt kan det va!!!
.
Kom iväg på tredje försöket och sen gick det galant!

.
Kanske nästa år ska jag prova det där med längdskidor, kanske.

/M

Kan man bli frisk av kramar och fågelkvitter?

Som jag berättat tidigare går jag varje arbetsdag genom en skogsdunge för att komma till Landstingshuset. Jag brukar ta den vägen även om jag får leriga skor – bara för att få känna doften av träd, för att få se det vackra landstingshuset och för att få höra lite fågelkvitter.

Att få fylla lungorna och hjärnan med frisk luft och vackra intryck är en så fantastiskt bra start på dagen!

Det behövs faktiskt mer än mediciner för att bli frisk och må bra. Behovet av en kram och mänsklig beröring kan t ex inte fixas med en burk med tabletter.

.

För länge sedan var naturen och gemenskapen mellan människor självklar. Det gick helt enkelt inte att överleva på annat sätt – men då fanns vare sig läkare eller mediciner så det räckte till människornas sjukvårdsbehov. Nu är det på något vis tvärtom.

.

Egentligen vore det väl rimligt att vi kunde ta oss i kragen och ta en promenad i skogen och lyssna till fågelkvitter utan att doktorn behövde tala om det för oss? Men uppenbarligen inte. Jag är också riktigt dålig på att göra ingenting på en stubbe i skogen. Men jag har inget emot att gräva i rabatterna i några timmar.

Vi får hoppas att pendeln slår tillbaka på några årtionden så vi kan hitta en balans mellan det som egentligen är gratis och det som sjukvården erbjuder. Det skulle spara  både lidande och pengar och göra oss lyckligare.

/M